-

nu är jag på ett så otroligt skrivhumör! har lust att skriva en bok eller nåt. jag tror det beror på at jag lyssnar på världens mest underbara musik. nej, inte konventmusik, verkligen inte. utan jag lyssnar på yiruma. en av tidernas antagligen bästa pianomusiker. när man lyssnar på hans musik är det som.. som om man glömmer bort allting. man känner ingenting, utan bara en oändlig lycka på något vis. det är bara så himla lugnande musik, man bara glömmer allting runtom en. okej, jag måste låta som någon höp hippie eller något liknande nu, men vad jag skriver är min personliga åsikt. man ska skriva personligt, man ska vara personlig. annars blir man bara en i mängden. vilket är det tråkigaste som finns. det är så himla sällan man hittar någon som sticker ut ur mängden. alla i hela staden i min ålder är ungefär en i mängden. de kanske inte märker det själv, men det gör jag. själv är jag kanske inte så annorlunda, jag börjar själv märka att jag håller på dras till mängden. men jag försöker inte vara något jag inte endå är. jag förösker inte vara annorlunda, jag försöker inte vara en i mängden, utan jag försöker att vara mej själv. genom att föröska det så måsta jag också hitta mej själv. vem är jag? en i mängden eller? det är just dethär vanliga som uppkommer i disneyfilmer; hitta dej själv, gå din egen väg, var dej själv och ingen annan blablablabla. när man var liten så förstod man ju verkligen inte dehär budskapen. 'att hitta sej själv? vadå, ska vi leka kurragömma? gå din egen' eller något liknande. men nu med åren börjar man förstå. har inte ännu hittat mej själv. jag vet inte riktigt var jag står egentligen. eller jo, jag vet mer eller mindre, men inte exakt. får väl vänta några år till.
har ännu en massa tankar som bubblar i huvudet, men de kommer ner här en annan dag. det är ju det bloggen är tillför, att bli fylld med mina tankar; mitt liv. THANK YOU, GOOD NIGHT!